För två veckor sedan skrevs jag in på Akademiska. Utfrågades och informerades av vad jag skulle förvänta mig för D-dagen.
Klipp allt hår!
Avgifta dig med tvål!
Kom hit vid sju!
Kändes som den sista dagen.
Vi satt längs vattnet i Uppsala. Kändes som Limbo.
Men jag överlevde. Nu har jag varit hemma sedan i torsdags kväll. Till en nyinflyttad lägenhet som känns som ett läger.
Jag gillar det. Även om jag fortfarande känner mig sliten.