Jag har varit hos K sedan kl 15. Han ligger kvar på NIMA men har bytt från sal 3 till sal 1. Det är något slags utslussningssystem där man efter sal 1 på NIMA får åka upp till vanliga avdelningen.
K hade ont i huvudet och var svullen runt vänster öga när jag kom. Inget av det är konstigt efter den typen av operation han har genomgått. ”Det ser ut som han har fått stryk” sa jag till sjuksköterskan. ”Han _har_ fått stryk” sa hon. Det är bra med svart humor hos vårdpersonal.
Han fick lite smärtlindrande och även blodtryckssänkande medicin, var orolig och virrig en stund, men det verkar också vara ett väldigt vanligt symtom efter hjärnoperation. Sen gick det över och han blev sig själv igen. Han kämpar på väldigt stoiskt. När jag kommer hit kan han släppa ut lite oro och låta mig ta över.
Dom tog bort blodtrycksmätningen som var kopplad i artärinfarten och vid manuell mätning visade det sig att han hade alldeles lagom blodtryck. Jättevanligt att det blir så. Tur att det inte bara är maskiner som mäter, utan också folk som ser sånt här varje dag på jobbet. Så lugna och positiva människor, trots att deras arbete innefattar så mycket ansvar och oförutsedda händelser. Plus alla pjåskande anhöriga. (Ja, jag talar om mig själv.) Sjuksköterskor och undersköterskor är dom största hjältarna som finns.
K:s öga svullnade igen ännu mer på eftermiddagen och sjuksköterskan ringde kirurgen för att dubbelkolla så det var normalt. Det var det.
K fick mat, som han tyckte var äcklig (den såg förfärligt äcklig ut). Men han åt duktigt ändå, ungefär halva portionen. Han har druckit massa vatten också och det är väldigt bra enligt sköterskorna.
Jag bestämde mig för att stanna kvar här hela besökstiden. Det är små detaljer som jag kan assistera med. Fixa ny sval kudde, hämta vatten och massera K:s panna. Svårt att föreställa sig huvudvärken från helvetet som han måste ha.
Vi fick besked om att K ska på kontrollröntgen i morgon kl 9.15. Det känns bra. Läkarna ska gå överlämningsrond under kvällen idag också, men jag hinner nog inte träffa dom.
Allt känns lugnare här nu än när jag kom. Bara två patienter kvar (av fem) och inte en massa falsklarmklockor som ringer stup i kvarten.
Stannade en stund extra för att hålla K:s hand när dom tog bort sårdränaget. Det gjorde ont men nu är det gjort.
Sa godnatt till K och gav mig ut i sommarvärmen igen.
❤️