Rösta nej till cavernous angioma
För två veckor sedan skrevs jag in på Akademiska. Utfrågades och informerades av vad jag skulle förvänta mig för D-dagen.
Klipp allt hår!
Avgifta dig med tvål!
Kom hit vid sju!
Kändes som den sista dagen.
Vi satt längs vattnet i Uppsala. Kändes som Limbo.
Men jag överlevde. Nu har jag varit hemma sedan i torsdags kväll. Till en nyinflyttad lägenhet som känns som ett läger.
Jag gillar det. Även om jag fortfarande känner mig sliten.
Idag lämnar jag avdelning 85D i Uppsala. Skrivs ut och kommer åka hem.
Jag ska räkna med att det blir en jobbig period i ett par månader, men det känns ändå bra.
Kommer inte komma härifrån idag i alla fall. Igår tänkte avdelningen att jag lika gärna skulle flyttas till USÖ.
Men jag kommer stanna i Uppsala några dagar till. Mina ansvariga läkare hade inte fått vara med i diskussionen under helgen. När de väl fick chansen var de för att jag skulle stanna kvar istället.
Kommer därför stanna i Uppsala tills jag kan åka direkt hem.
Nytt team och genomgång med all personal på morgonen. Måndag helt enkelt.
Allt är lite sent för att de har mycket att göra på förmiddagen idag. Fick medicin och därmed smärtstillande för min käkmuskel vid nio. Har inte tänkt så mycket på utdelningen de andra dagarna då det tidigare kommit vid sju.
Sovit dålig inatt också. Mest för att jag är alldeles för still på dagarna. Slösar dåligt med kroppslig energi även om hjärnan är trött. Eller jag vet inte vilken del som är mest trött.
Men allt handlar mer om konvalescens. Just nu i alla fall.
K har varit ute och gått i korridorerna, påhejad av sjuksköterskorna. Ju mer aktiv han är, desto bättre är det. Han kommer inte få lämna avdelningen förrän han åker hem och det är ju lite tråkigt. Det finns mer stimulerande ställen än avdelning 85, liksom.
Nu är det också slut på fika på säng. ”Gå och hämta fika i dagrummet” säger dom åt honom. Inget pjåsk, upp och hoppa!
Svullnaden i K:s ansikte börjar gå ner, sakta men säkert. Han mår ganska bra, men känner sig ibland orolig och lite overklig, som att allt som hänt kommer ifatt honom. Jag påminner honom om att det vore konstigt om han inte kände sig omskakad. Att få skallen uppsågad och hjärnan petad i är en ganska anmärkningsvärd händelse. ”Ja, kanske” säger K då. Han är inte så mycket för att tycka synd om sig själv. <3
Jag har också vilat, hemma, med hunden. Den här veckan var ganska innehållsrik och behöver smältas.
Heja heja!
På begäran kommer här postadressen till K på sjukhuset. Go crazy, kids! Fram med frimärkena.
Patient K.S., Sal 8
Neurokirurgavdelning 85 E
Akademiska sjukhuset
751 85 Uppsala
K flyttas antagligen till Örebro 11 juni.
Flyttades inte alls. Huvudläkarna tog beslut om att det var bättre att K stannade i Uppsala tills han skrevs ut.
Nu har jag kommit hem och K får harva vidare på egen hand i några dagar.
Han har varit ute och gått i korridoren och är redan sjukt uttråkad. Skicka ett sms till honom och berätta en sak ni uppskattar med honom! Och en sak ni vill göra tillsammans med just K.
Jag är och hälsar på K, som sitter upp och har kollat lite på film. Han är lite mer rörlig i kroppen och inte så vinglig längre. Myrsteg mot sitt vanliga jag.
K tog sin första dusch sedan operationen och har bytt till sina egna kläder. Det var en skön milstolpe. Huvudvärk och grym trötthet, men det ska vilas bort under dom närmaste dagarna. Dillchips, karra och Ramlösa är också bra medicin.
Snart kommer J och M på besök, sedan åker jag med dom hem till Örebro.
Neurokirurg F, som vi träffade första dagen och som är en av dom två som opererade K, kom förbi K:s rum precis när jag och L skulle gå. Han frågade hur det var med K och sen fick vi ställa frågor.
Att K har ont i huvudet är helt normalt. Det har varit ett stort ingrepp och käkmuskeln är ihopsydd. Det är inget farligt, utan helt förväntat.
Hans svullnad i ansiktet är inte heller onormal. Snarare tyckte F att det var ganska lite svullnad, jämfört med hur det kan vara. I dag hade svullnaden runt ögat lagt sig lite också, så den kommer försvinna helt om några dagar.
K har tyckt att det känns obehagligt att vila huvudet på vänster sida, eftersom såret är där. Men F sa att han har ”fri mobilitet” och får röra sig hur han vill om det känns bra. Allt sitter säkert med metallplattor och skruvar.
Att dom tog bort lite extra hjärnvävnad vid sidan om cavernomen, berodde på att dom uppmätte lite elektrisk aktivitet där. Nu finns ingen elektrisk aktivitet kvar och cavernomen är borta. Läkarna är mycket optimistiska om att operationen har fyllt sitt syfte, alltså att epilepsin är borta.
Magnetröntgen idag såg bra ut, inga komplikationer har inträffat och allt har gått enligt plan.
Den korta stunden av förvirring och afasi som K hade i går är också helt inom ramen för vad man kan vänta sig. Dom har varit inne och retat i området och då kan det bli en reaktion efteråt. Den kommer inte att kvarstå.
Vi ska träffa F igen om några dagar, när K är lite piggare och vi kan fråga mer.
Sen sa vi godnatt till K och gick ut i Uppsalasommaren.